Rasinformation

Allmän information om rasen 

Portugisisk vattenhund är en mycket gammal ras. Det finns tecken som tyder på att den kan dateras tillbaka till omkring 600-talet före kristi födelse.

Den portugisiska vattenhunden kan ha varit Romarrikets "Lion Dog" .År 1297 skrev en munk om hur en sjöman blivit räddad ur en djup sjö utanför en portugisisk by av en hund  svart, sträv, långt hår, klippt från sissta revbenet och en toffs på svansspetsen. I boken " Hungers Prevention", publicerad 1621 av den engelska författaren "Gervase Markham", beskriver han rasen i detalj. Vattenhunden finns också målad av bl a konstnären Reingale år 1803.

Rasen tros komma från inre Asien när den landade i Portugal, där togs dess vilja för vattenarbete tillvara och utvecklades av fiskarna.

Dom vaktade sin husses båt och redskap och mottog samma betalning som en vuxen fiskare, dvs fisk. När det inte var fiskesäsong gick hundarna

tillsamans med fåren och livnärde sig på kaniner. Förr var det en vanlig syn att se de portugisiska vattenhundarna kring fiskebåtarna runt om den portugisiska halvön.

Numera finns dom i störst antal på Algarvekusten. Tidigare hade varje båt en eller flera vattenhundar stolt stående i stäven, noggrant iakttagande

när näten halades ombord. Antalet vattenhundar bestämdes efter båtens storlek. Tålmodigt väntade hunden på att en fisk skulle försöka fly,

då den utan komando dök i för att hämta den flyende fisken. Dessa beundransvärda dykegenskaper

användes även till att apportera trasiga linor och tappade redskap, ner till ett djup av 4 meter. Dom användes också till att föra meddelanden mellan båtarna och från båt till land. Sträckor på 8km är dokumenterade.

Under denna tid hade den portugisiska vattenhunden möjlighet att blanda sej med andra raser i England och Irland. Man räknar vattenhunden

som stamfader till de gamla engelska retrievrarna, flat- och curly coated retriever. I Irland har det påvärkat dagens Kerry Blue Terrier.

På 1600-och 1700 talet fiskade portugisiska fiskare på de rika fiskebankena utanför

New Foundland. När hundarna var i land så parade de sej med de inhemska tikarna som indierna hade.

Då avkommorna av dessa hundar var mycket glada i vattenarbete, lät indierna para dessa med varandra och en ny ras uppkom, St. John-hunden.

Efter att engelsmän blandade in St. Bernadshundar uppkom den moderna New Foundlandshunden.

Denna hund blev för stor och klumpig för att ha i vattenarbete så man blandade in spanieln och rasen Labrador Retriver hade sett dagens ljus.

Den portugisiska vattenhunden tros finnas inblandad i alla vattenapporterande raser.

På 1800-talet förbättrades nätteknologin, komunikationen mellan båtarna och mellan båtar och land, vattenhunden var ej längre nödvändig på samma sätt som tidigare. Detta medförde att antalet individer föll dramatiskt. År 1903 uppskattades antalet vara 110 st och 1934 var antalet 105 individer 

Bilden är ifrån boken " Hungers Prevention"

Rasen kommer till Sverige

År 1980 importerades den första portugisiska vattenhunden till Sverige. Tikens namn var "Foursome`s Primavera". Hon var brun och född i Norge med härstamning direkt från Portugal och USA. Denna tik parades med sin bror "Foursome`s Pescador" och en kull av sju valpar blev den förstfödda i Sverige. Fram till 1995 föddes endast ett fåtal kullar varje år, men där efter började registreringssiffrorna sakta öka fram till detta decennium då antalet registrerade hundar har stigit i hastig takt. År 2005 fanns det uppskattningsvis cirka 700 vattenhundar i Sverige.

Vardag med portugisisk vattenhund

En vattenhund är mycket tålmodig mot barn och andra djur, vilket gör den lämplig som familjehund. Den älskar att vara i händelsernas centrum. Där det är som mest livat, där hittar du din vattenhund. Där barnen springer och ramlar över den, envisas den med att ligga kvar, med ett vakande öga över allt som sker. Oftast är hunden en pålitlig barnvakt, som inte låter ett barn lämna tomten utan en vuxens tillsyn. Den älskar att busa och är med på alla upptåg du kan komma på. Det viktiga för en portugisisk vattenhund är att den får vara med. Att dra en pulka på vintern är lika roligt som att bada på sommaren, en stilla promenad eller en snabb cykeltur likaså. Det är dessutom ganska mysigt att ligga framför tv:n och bli kliad på magen.

En vattenhund tittar gärna på tv eller sitter i ett fönster och tittar efter vad som sker utanför. Jaga kan vara kul ibland och även de olika bruks- och lydnadsgrenarna, inte minst agility som inkluderar både fart och fläkt. Nått som är ett måste för en hund av denna ras, är möjlighet till fritt springande flera gånger i veckan. Temperamentsmässigt ska en portugisisk vattenhund vara godmodig och vänlig, oftast utan att vara överdrivet förtjust i andra människor. Det är en utpräglad familjehund, som är oerhört lojal.

 Den uppfattas av rasentusiaster som mycket intelligent, då den snabbt kan genomskåda ditt och andras beteende. Vattenhunden har också en välutvecklad förmåga att lära av andra hundar. Detta kan den medvetet utnyttja för att genomföra någonting som den vill eller inte vill göra. Vattenhunden är ingen skällig ras men de är oftast ljudliga. De hälsar gärna med pip, visslingar och morrljud. Detta får inte tolkas som aggressivitet, utan är en del av rasens sätt att visa glädje. En vattenhund ger sej normalt inte in i slagsmål så långt som det är möjligt, då flera hundar ska kunna samarbeta på en liten båt. Blir den däremot attackerad, backar den inte utan slåss för att vinna. Man kan således känna sej trygg med en portugisisk vattenhund, då den inte skulle tillåta att någon familjemedlem kom till skada.

 Vattenhunden kan också vara lämplig för en oerfaren hundägare, även om det är en ras med stark vilja, stor intelligens och enorm uppfinningsrikedom. Om man börjar tidigt i lugn och ro att visa valpen vilka regler som gäller så får man sällan några lydnadsproblem. Men du som funderar på att köpa en vattenhund och inte har haft hund förut, borde gå åtminstone en kurs i vardagslydnad. Det man aldrig får glömma är rasens mångåriga historia. En vattenhund skulle kunna utföra sina uppgifter utan kommando och kan därför vara ganska egensinnig om den vill. Motivationen måste vara stor om den ska utföra sina arbetsuppgifter på ett för oss, tillfredsställande sätt. Det medför att den inte är lika lätt att träna som en hund av utpräglad bruksras. En portugisisk vattenhund lär sej fort och där efter ledsnar den fort. Man måste därför vara utrustad med en stor portion tålamod och humor om man vill nå långt med sin hund inom de olika bruks- eller lydnadsgrenarna.

En portugisisk vattenhund går bra att ha som renodlad sällskapshund, men de allra flesta portugisiska vattenhundar är mycket förtjusta i aktiviteter och kräver en hel del uppmärksamhet, annars finns risken att dom hittar på hyss. Det är många som tränar och tävlar med sina vattenhundar, både i bruksgrenar, agility och utställningsringarna. 1994 fick rasen sin första räddningshund, och vi kan ståta med Europa- och Världsvinnartitlar i utställnings-sammanhang. Internationellt finns det vattenhundar som arbetar som blindhundar, narkotikahundar, terapihundar samt servicehundar.

Utseende- Klippning

Den traditionella klippningen som också gäller vid utställningar i Sverige och övriga FCI- anslutna länder, innebär att håret på nosen, bakdelen och större delen utav svansen klipps mycket kort, övrig päls inkl den yttersta tredjedelen på svansen lämnas oklippt. Detta är den klippning som tillämpades på vattenhundarna när dom användes som brukshundar i Portugal. Det finns en förklaring till varför de klipptes just så:

Bakdelen- För att ge hundarna större rörelsefrihet vid simning.

Nosen- För att förhindra att päls skymmer sikten när de simmar och dyker.

Huvud och bål- Lämnas fullpälsade för att värma och skydda vitala organ samt för att fungera som flythjälp.

Framben- Lämnas oklippta, som skydd då hunden med egen kraft skulle kunna ta sej upp i båten själv.

Svansen- Slutligen lämnas en vippa på svansspetsen för att förstärka svansens effekt som roder.

Champion "Leao" 1931-1942
"Leao" är modellen för den Portugisiska vattenhundens standard

Allergihund?

Det finns ingen möjlighet att lämna garantier till allergiker, men denna ras anses vara allergivänlig. Detta främst för att den saknar underull och fäller sparsamt. Om du har problem med allergier kan det vara klokt att hälsa på hos en vattenhundsfamilj innan du ev. tar beslutet att köpa egen hund. Rasklubben hjälper dej gärna att få kontakt med en familj som du kan få besöka. Vi finns utspridda över i princip hela landet.

 Liksom de allra flesta hundraser är även den portugisiska vattenhunden drabbad av en del sjukdomar. Rasklubben tillsammans med uppfödarna arbetar aktivt för att minimera dessa. Detta innebär naturligtvis inte att alla valpar är garanterat friska, men det ger den lilla valpen bättre förutsättningar att få leva ett långt och friskt liv.

Aktivering

Då rasen är aktiv och behöver mycket stimulans för att må bra är det viktigt med aktivering, både fysiskt och mentalt. För att hunden ska må bra så behöver den ordentligt med motion varje dag och även en del hjärngymnastik. Hitta gärna på problem som hunden får lösa, lär den lite trick och konster och låt den leta efter saker, det uppskattar de flesta vattenhundar. Vattenhunden är en apporterande hund och den vill gärna bära föremål. Banna inte hunden för att den hämtar föremål som vantar och skor för att bära utan byt hellre ut föremålet mot något som den får bära. På sommaren är simning en idealisk aktivitet att sysselsätta vattenhunden med.

Som inom alla raser varierar arbetsviljan motivationen mellan individerna. För att få en hund som passar dej så be uppfödaren om hjälp att välja rätt typ av valp. Väljer du att dela ditt liv med en portugisisk vattenhund bör du ha sinne för humor. De är lekfulla clowner som gärna driver både med sej själva och andra.